novellina.blogg.se

En blogg med kärlek till den lilla berättelsen. En novell per vecka. En del per dag. Olika genre, olika karaktärer, olika livsöden. Självupplevt och fiktivt. Lyckligt och olyckligt. Högt och lågt.

Flytten till friheten - del 3

Kategori: Drama

Ida står hel still. Hon verkar inte vet vad hon ska säga eller göra. Johan, eller egentligen Ted som han heter, går in i lägenheten. Stänger dörren om sig och omfamnar Ida. Och sedan börjar han förklara:
- Ida, jag har hört om allt. Allt om din riktiga bakgrund. Allt om din räkmacka in i de fina salongerna. Allt om hur din så kallade syster svek dig. Och jag har hört om huset i Norrland som du ärvt och nu är på väg att smita till. Jag vet också att även om ditt liv här i Stockholm mestadels var en falsk värld så var det vi hade, eller har, inte det. Man vet när allting bara känns rätt och det är så jag känner och jag vet att du känner likadant. Visst gör du? Du sa att du älskar mig, och jag älskar dig, jag gör det Ida. Och man säger ju inte något sådant utan att mena det. Inte ens i en för övrigt påhittad värld. Det är inte mänskligt. Och jag känner dig, jag vet att du är en god person. Jag vet att du älskar mig, jag älskar ju dig, det här blir bra. Du måste bara stanna. Stanna hos mig. Jag ställer upp för dig. Du är min och jag är din. Vi är till för varandra. Jag bara vet det. Jag känner det. Du känner det med va?
 
Ida är helt stel. Ted bara maler på. Hon vet inte vad hon ska säga. Han känns manisk, nästa besatt. Det är otäckt. Hon lossar sig ur hans famn. Hon tittar ned mot marken och döljer ansiktet i händerna. Det är tillfällen som dessa som man bara vill sjunka genom jorden, försvinna. Han har rätt i en sak. Hon är egentligen en god människa. Men. Bara för att hon är god betyder det inte att hon älskar honom. Det vet hon faktiskt inte. Nu finns det inget utrymme för några känslor till någon annan. Nu finns det bara utrymme för att försöka hitta tillbaka till sig själv. Att bli tillfreds med vem man själv är. Innan hon har kommit underfund med det har hon inget att säga honom. Egentligen inte efteråt heller. Det känns poänglöst. Hon kan inte kräva att han väntar på henne. Hon kan inte garantera att hon känner ett dyft för honom. Men en sak vet hon och det är att den tjej han har förälskat sig i inte finns längre. Det spelar ingen roll hur mycket han tror på att det är den sanna Ida han lärt känna för det har han inte, för Ida själv vet inte ens vem det är längre. Det är hon som hon måste hitta. 
 
- Ted... det är nog bäst att du går. Jag behöver vara för mig själv. Snälla.
 
Fortsättning följer...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: