novellina.blogg.se

Idag har jag valt att vara där tidigt. Annars har jag alltid varit där vid lunch. Men jag kom på att det kanske är bättre val att slå till på morgonen. Jag har parkerat runt hörnet och ställt mig rakt över gatan, vid en korsning. Låtsas prata i telefon så att det inte ser misstänksamt ut. Det vore ju synd. Klockan är kvart över åtta. Borde han inte vara här nu? Börjar de inte tjugo över åtta här? Det har jag förstått som den svenska standarden. En del barn och deras mammor, men även pappor, har i och för sig strömmat in. Men var är han med den där särskilda utrålningen, de gnistrande blåa ögonen och det säregna skrattet som gör mig hela varm? Det är ju han jag väntar på. Ingen annan. Nu har det gått tio minuter sedan jag kom hit. Jag tänder en cigg och tar några bloss, låtsas vänta på någon. Det får ju inte verka konstigt. Det vore synd om jag väckte uppmärksamhet. Han får komma nu annars spricker det.

Jag läser nyheterna på min iPhone. Som sagt, jag får inte väcka uppmärksamhet. Inte verka främmande. Inte verka avvikande. En iPhone att pilla med är bra. Det är så stockholmare gör när man väntar. Då smälter man in, hoppas jag.

 

Och där, när jag fastnat i en av DNs artiklar om hur Löfvén är i blåsväder, hör jag hans röst. Han vinkar till sin mamma som ger honom slängkyssar nedifrån trappan. Jag hinner bara se hur han vänder sig om och går in i skolan medan mamman rusar iväg samtidigt som hon stoppar in iPhone-lurarna i öronen och verkar ringa ett samtal medan hon rusar vidare. Jag säger ju det. Stockholmare använder sin iPhone så tydligt. Även om det kanske inte är så konstigt att man just ringer med den, men i alla fall. Trist. Jag hade behövt se mer av honom. Nu måste jag lösa det här. Det är nog bättre på morgonen ändå, fast jag måste smyga mig in i skolan. Finns det övervakningskameror där tro? Tål att tänkas på. Farligt om någon ser mig innan jag får tag i honom. Eller kanske inte farligt. Mer olämpligt. Enligt min plan, strikt olämpligt. Jag måste få tag i honom först, utan att någon blandar sig i. Så måste det gå till. Det har jag bestämt.

 

Fortsättning följer....