novellina.blogg.se

Jag känner mig själv väldigt berörd över pojkens reaktion men försöker lägga band på mina egna känslor ett tag till så jag lägger en hand på hans axel och säger förlåt. Förklarar att jag inte visste att det var så känsligt, frågan om hans pappa. Nu behöver jag skapa en känsla av tillit så att han inte bryter ihop totalt. Därför väljer jag att fråga om det är Annika som är hans mamma? Om jag visar att jag känner hans mamma kanske han blir lite tryggare, tänker jag. Och det som sker är att han tittar upp mot mig, genom glansiga, tåriga, lysande, blåa ögon. Han får fram ett ja och jag ler mot honom och säger att det var tur det. Han skrattar till. Troligtvis mest för att han är nervös och inte riktigt vet hur han ska bete sig, men jag inser själv att det var konstigt sagt. Men jag tar sats, i mitt mod, och frågar om han känner igen mig? Om jag påminner han om något. Men då, plötsligt, hör jag hur entrédörrarna smälls upp och klackar klickar snabbt, springades, mot det stengolv som finns här i entrén, och hon kommer hitåt. Jag vänder mig om och möter hennes blick. "Vad fan är det här!?" skriker hon åt mig medan hon springer fram och omfamnar pojken.

 

Samtidigt som jag börjar fundera på hur hon vet att jag är här ser jag att pojken plockar upp telefonen ur fickan och stänger av samtalet. Samtalet som han troligen lyckats ringa från fickan, till sin mamma, till Annika. Nu brister det för mig. Hur ska jag orka träffa min son som jag inte sett sedan han var en liten liten bebis samtidigt som den kvinna jag älskade så högt men var alldeles för naiv för att älska fullt ut. Idag vet jag ju vilket fruktansvärt svin jag har varit. Jag fick en panikångestattack mitt i allt rosenröda babylyckorusskimmer. Jag var ju inte redo. Det var inte planerat. Mitt behov var inte över. Jag klarade inte av att ständigt komma i andra hand. Jag var tjugo år och levde i en sådan fruktansvärd sexuell frustration under ett år eftersom hon först var gravid i flera månader och tappade sexlusten totalt och dessutom sedan bara öste sin kärlek över barnet. Jag kände mig förnedrad och rädd. I stället för att ta mitt ansvar så bara drog jag. Jag packade en resväska och tog första bästa flyg till Thailand, sedan hörde jag aldrig av mig. I Thailand levde jag rövare. Mitt sexuella behov har alltid varit stort och det mättades rejält och jag trodde jag levde drömmen. Men en dag kom det i kapp mig. Och nu är jag här. Min son är det bästa som hänt mig och jag måste få vara hans pappa. Jag bara måste. Jag vill krama om honom, pussa på honom och bara ge honom allt kärlek jag har. Min kraft har tagit slut, jag inser att jag inte har något att säga. Jag sjunker ihop på knä, tårarna rinner, skammen känns och jag piper fram "jag är ju hans pappa, han måste ha en pappa".