novellina.blogg.se

Äntligen kommer han som ska hämta bokhyllan. Ida går mot dörren för att öppna. Hon lossar på säkerhetskedjan och öppnar dörren. För en gångs skull tittar hon inte genom titthålet först. Det brukar hon alltid göra. Konstigt tänker hon i samma veva som hon öppnar dörren. Och där utanför står kanske förklaringen. Samtidigt som hon öppnar dörren så börjar hon säga hej men så fort hon ser vem som står där utanför tystnar hon direkt. Om hon hade tittat genom titthålet och sett vem som stod där hade hon aldrig öppnat. Hon hade låtsats som att hon redan var borta. Att hon hade lämnat det här. Både lägenheten och det liv som hon levt de senaste fem åren. Nu måste hon ställas inför den här konfrontationen hon absolut inte ville. Han är dessutom helt rödgråten. Hur ska hon kunna förklara det här? Vad vet han? Varför är han rödgråten? Är han arg? Är han ledsen? Vad är han? 

 

Då öppnar han munnen och säger:

- Jag var tvungen att träffa dig innan det är för sent. När jag såg att du sålde hyllan tog jag tillfället. Det är alltså jag som är bokhylleköparn. Johan. 

Idas tankar bara snurrar. Hon förstår fortfarande ingenting. Hur visste han? Och vad ska hon säga? Hon har egentligen ingen vettig förklaring. Det är väl ändå det han är här och söker? En förklaring? 

- Johan....påhittigt, är det ända som kommer ur henne. 

 

Fortsättning följer...